Jag blev klar med boken i början av höstlovet.

Jag tyckte väldigt mycket om den boken. Jag saknar den. Det låter kanske lite underligt att sakna en bok.

Boken lärde mig mycket om de samtida samhället. Min morfar tycker inte de ger honom något att läsa skönlitteratur men jag håller inte med de ger mig en mycket större förstålse för historien.

Jag tycker samtidigt att efter ett tag blev man lite trött på handlingen det fanns inte så mycket spänning som man ofta vill ha i en bok. Å andrasifdan är det ju en skildring av Moa Martissons barndom så de är kanske lite vä mycket att begära spänning.

Nu ska jag börja på en annan men den tänkte jag skriva en vanlig läsrapport på den. Jag har inte lyckats lägga ut de här inlägget tidigare pågrund av att jag tryckt påfel knapp jag var övertygad om att de låg ute men ja som sune säger ”vet du vad fröken alla gör fel till och med kungen” Tack och adjö

Annonser

Om sidan 216

november 5, 2006

Jag har läst längre fram än till sidan 216 men det är något på den här sidan. Jag kan inte sluta tänka på sidan 216-217. Detta kan kanske för andra vara något sånt där som man läser vidare och inte reflekterar över.

Jag ska ha prov på torsdag i Judendomen och Kristendomen och jag blev så glad att jag hade större förståelse för vad som stod i boken.

Men det var inte de som jag fastana på utan de som verkligen facinerar mig är den kvinna som är mia’s ”Farmor”. Hon är jätte troende och ber  böner och sjunger konstant. På sidan 16 står de om att hon lägger sig ner på knä då hon ska be en bön och gamla gumma som hon var kommer hon knappt upp igen. Tänk att vara så troende att man som gammaltant går ner på knä för att be såatt man inte kan vara säker på iallafall man någonsin kommer upp igen. Men då är de väl guds vilja.

Jag vet att det inte är denna gamla tant som sätter sin tro och gud förre sig själv. Miljontals människor är troende och mycket mer än denna gamla gumma. Hon för mig blir bara en symbol för alla dessa männsikor somger allt till sin tro. Jag menar hon bjuder på sin svärdotters sista droppar av kaffe för att ha en gudtjänst för alla på gården.

Sidan 145- 195

oktober 4, 2006

Jag har läst väldigt spritt den senaste tiden , men jag har ändå kunnat behålla ett sammnhang som stort framsteg för mig förövrigt.

I boken har det faktiskt inte hänt så överdrivet mycket. De är två stora händelser ångtröskan har varit där så Mias mor, styvfar och den nya grannparet måste jobba långa dagar. Mia får passa den lilla sexveckorgamla sonen till grannparet. Hon börjar för första gången fantisera om saker om att hon är omgiven av männsikor hon tycker om. Hon beskriver denna uptäckt av fantasinsvärld på ett väldigt fint sätt tycker jag.

Sen får hon åka med grannparet, Olga och Karlberg till Kalbergs bror som bor i Kolmården med sin hustru och flera ungar. Mia blir facinerad överdenna familj och speciellt av Karlbergs bror som är en väldigt vacker man med mycket pondus.

Jag har börjat tycka om Olga grannfrun väldigt mycket hon är bara 19 år och väldigt snäll mot Mia. 19 år de visar väldigt mycket utvecklingen genom tiden jag menar vad gör en 19åring idag? Det är iallafall en minoritet som är gifta och har barn. Nu ska jag fortsätta min läsning.

116-145

september 26, 2006

Jag tänker medans jag läser, allt detta är sant. Jag tänker också jag känner faktiskt folk som har levt i samtida samhälle. Min morfar tänker jag på nästan varannan sida han är idag 98 år gammal hans familj var mycket fattig och han har berättat för mig att han fick cyckla från utkanten av Åsljunga där han är uppväxt till Humlegården(där jag bor),denna resa med bil idag med motorvägar och sånt tar 45 minuter. Varje helg när han jobba som dräng för 50 öre, om dagen om det ens var så mycket. Han cyckla i alla fall en helg i månaden när han fick ledigt till sina föräldrar och gav dom sina tjänade pengar och sen cyckla han tillbaka igen.

När jag har hört denna historia med många andra berättas tidigare har jag inte tagit dom på så stort allvar men nu med denna boken kan jag plötsligt se framför mig min morfars barndoms verklighet. Det är skrämande när jag tänker på vad han har sett samhället förändras något som jag inte riktigt kan förstå. Hur kan han ha lärt sig leva och få sån respekt för kvinnor och barn som han faktiskt har? Det är ju svårt att begripa.

Om jag tänker på boken så är jag glad för att där inte är sådana miljöoch landskaps beskrivningar som till exempel när Selma Lagerlöf skriver eller strindberg och självklart många andra författare med dem. Men på sidan 139 var där lite sånt jobbigt beskrivande av natur och så jag hoppa över en halvsida.

En sak som också fick mig att fundera är, nu har dem fått en fattig grannfru med en liten bebis som hon inte riktigt klarar av och denna lilla bebisen har ingen riktig hud förmamman har inte bytt på den tillräckligt ofta och hon säger att hon önskar honom död. Jag förstår att hon kanske tvivlar på sin förmåga att ta hand om barnet men hade dom ingen ingrodd modersinstinkt på den tiden? eller uppfanns det begreppet senare? Fast jag förstår också att dom var vana vid att barnen dog tidigt och så men ändå hon önskar sitt barn dött.

sen är där en sak till det berättas om några barn som är ”idioter” jag gissar något slags mentalt handikapp i och med att dom förstör allt runt omkring och inte går att få kontakt med. Hon skriver om att deras mamma går och väntar på att dem ska komma och hämta ”idioterna”. Vad hände egentligen med folk som var handikappade elelr cp-skaddade eller så? hmm jag ska nog fråga morfar han vet allt.

sidan 37-116

september 23, 2006

Om jag var stolt innan så, är jag det dubbla nu jag har under loppet av tre dagar läst nästan 80 sidor och till och med njutit av det.

Det kan ibland kännas lite underligt att jag njuter av att läsa om en hemsk barndom som ibland är så fruktansvärd att man rent av blir arg! Men så när jag läste den här sista sidan 116 så slog det mig att hennes problem påminer väldigt mycket om mina egna egentligen bara att hon måste vara smutsig, hungrig, orespekterad och slagen också. Det fick mig att tänka om vi har kommit så långt i utveckligen egentligen som vi hela tiden stoltserar med, jo det är klart i de flesta anseenden har vi det. Men där är nog ändå en del som släpar efter eller?

Sen de här språket med lite ord hit och dit som jag inte riktigt förstår det har jag otroligt nog tycket var bra dom hjälper till att skapa känslan av tid och rum. Mycket behagligt och jag tycker absolut att sådana här böcker är de mest lärorika böcker.

En ska har jag funderat över varför Mo Martisson som är huvudrollen i denna boken heter Mia, jag menar det är väl inte lönt alla vet ju att de handlar om henne.

Sen pratas det om löss väldigt mycket de har fått mitt hår att klia.

37  sidor på ungefär 2 timmar, inte riktigt alla som läser detta kanske tycker att det låter långsamt. Ja det är möjligt att de är.Jag är stolt och nöjd! Jag hade inga förväntningar på boken, men hör och häpnar jag gillar den mycket hittintills.

Otroligt nog har den här boken alla ingridienser som får mig att tycka om en bok, den är en värklighetsskildring, kvinnor far illa, barn far illa och innehållet gör inget försök till att vara märkvärdigt på något sätt utan jag förstår faktiskt allt. Jag tänker faktiskt fortsätta läsa denna boken tills jag somnar ikväll eller vad som ser ut att bli inatt med min lästakt.

Hello world!

september 21, 2006

Welcome to WordPress.com. This is your first post. Edit or delete it and start blogging!